Marielle's

För mitt liv är inte perfekt. Jag är inte glad hela tiden. Faktiskt så är jag glad ganska sällan. Men jag går hos en kurator. Jag försöker få ordning på det liv jag tappade kontrollen över.

Allt har varit upp och ner så länge nu. Men jag tar det day by day. Skolan är nere på ett minimum just nu. Att faktiskt gå dit över huvud taget kräver så himla mycket energi att jag ofta sover flera timmar när jag kommer hem. Och sen sover normalt på nätterna dessutom. Så hemuppgifter och så är inte min starka sida precis eftersom jag faktiskt inte orkar.

Men det fixar sig. Prio nummer ett för mig just nu är att må bra. När jag faktiskt gör det kan jag börja kämpa mot mina MVGn igen. Just nu duger G.

En ljuspunkt för mig just nu är mitt jobb på McD. Låter fånigt kanske, men jag trivs så bra och tycker det är kul! Det är en vettig grej, och jag kommer utanför lägenheten och träffar människor. Tidigare bestod mitt sociala liv av typ två nära vänner och min bror. Det var dem jag pratade med utanför skolan liksom. Och typ mamma.

Okej, nuff with the depp. Jag har massor att vara tacksam och glad över. Jag har hittat något jag brinner för, mitt skrivande. Att skriva skönlitterärt är det roligaste jag någonsin gjort, skriver på både fan fiction och på egna projekt. Och damn vad jag älskar det. Det har verkligen varit en räddning när saker varit som svårast.

Nyligen skrev jag faktiskt ett alternativt slut på boken Dandy av Andreas Carlsson som en avslutning av ett läsprojekt vi haft i Svenska A. Skrev en kommentar på Andreas blogg att jag hade skrivit ett alternativt slut på hans bok och han skrev i en svarskommentar att han jättegärna ville läsa det och bad mig mejla det. Vilket jag gjorde.

Det var verkligen jättestort för mig! Andreas är en person som verkligen inspirerat mig de senaste månaderna. Hans självbiografi "Live to win - Låtarna som skrev mitt liv" är en fantastisk bok som har hjälpt mig. För han har också haft det svårt. Men han kämpade som fan och nådde toppen. Han gör vad han älskar och tror på. Jag hoppas att jag också kommer leva min dröm en dag. Jag ska i alla fall kämpa för det.

Så det var alltså inte utan fjärilar i magen jag tryckte på "Skicka"-knappen. Men jag gjorde det och jag är stolt över mig själv. Det var en vecka sen idag faktiskt och jag får väl se om han svarar =) Självklart hoppas jag på det, men bara det att han ville läsa betyder massor!

Nu ska jag sluta svamla tänkte jag. Grattis till de som lyckades ta sig igenom! Nåja, det var jävligt skönt att skriva av sig.

//Marielle=)