I wasn't her

Det finns en enda sak som skiljer mig ifrån Hvitfeldtska nu. Ett brev. Så fort det brevet blir mottaget nere i Gbg så tas jag bort ur systemet. Då är min IB-dröm borta.

Jag kommer ihåg när jag fick intagningsbeskedet, jag ringde Emma och skrek "JAG KOM IN, JAG KOM IN!" i typ 5 minuter. Jag var så glad! Men jag måste släppa taget. Att återvända är inget alternativ, jag var inte lycklig där. Det fungerade inte och jag är otroligt ledsen över det eftersom IB var min dröm.


Brevet som kommer att sätta punkt för den drömmen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0