How could you do that to me?

Sitter här och funderar. Vems fel var det? Kunde den svåra våren jag hade förhindrats på något sätt? Eller var jag tvungen att lida så som jag led. Varje dag var så svår. Men jag tog mig igenom det.

Jag var en av över 200 sökande till IB på Hvitfeldtska. Vi var 66 personer som kom in. Jag är stolt över det. Men jag slutade. Betyder det att jag är svag? Gjorde jag fel som gav upp? Håller jag på och tar fel beslut? Jag är så rädd. Och ledsen.

Och jag har ingen. Ingen jag kan ringa mitt i natten när jag känner på det här sättet och tårarna bara rinner. Ingen jag känner att jag kan prata med över huvud taget. På grund av att jag berättade fel sak för en person jag litade på så förlorade jag tre vänner. Minst. Jag gjorde ett misstag, jag vet att jag gjorde fel. Men jag förtjänar inte att straffas så hårt som jag straffas. Jag har i princip ingen. Jag mår inte så bra...

Hjälp mig.

Edit: Skrev det här mitt i natten, då är det alltid som mörkast om man säger så=)

Kommentarer
Postat av: elin hallman

sv: Haha taack så mycket för båda grejerma ;D

2010-10-03 @ 21:49:07
URL: http://elinhallman.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0